In!
Jag satt och skrev med Yonas. Han och jag är tydligen ganska så lika varandra. Vi har TYP samma problem/ intressen.
Alltså, jag tycker att jag ger och ger men jag får inget tillbaka, det gäller nästan alla. Jag vill ha lite mera. ( Inte Yonas alltså)
Jag kan tröttna ibland när inget händer, när du inte svarar och när jag inte får säga vad jag tycker ibland (Jag får det men då blir det värsta grejen). Jag vågar inte riktigt. Så ska det väl inte vara? Man ska ju kunna prata. Du är svårt ibland, det är något jag kan gilla men att du undviker problem är något som jag inte tycker om, i ett för hållande MÅSTE man kunna prata om problem och när vi ses så vill vi ju ha det mys och inte bråka!
Jag vet inte, sen känns det som att ens vänner absolut inte prioriterar en. Om man är nära vänner och inte ses på typ 2 veckor. (Då räknar jag inte med aktiviteter) jag tycker bara det är jobbit. Ingen uppskattar det!
Men men, jag är och förblir opritriterad.
Jag hatar också folk som inte kommer ihåg att de har haft sex med en.
Alltså jag har många vänner som jag inte har träffat på ett halvår eller längre, ska jag sluta räkna dem som mina vänner? Man har inte alltid tid eller ens lust liksom, men jag förstår hur du känner, absolut.
